Mitt favoritställe sedan ett par månader är Hisingsparken. Ett stort område med bl.a. damm (göl?), mossar, motionsslingor och som syns på bilden en och annan bergsknalle som ger en härlig överblick av den täta skogen som omsluter hela härligheten. Dessutom finns en kraftstation där man kan lyfta stockar - har aldrig sett nån begagna dem men jag ska hålla ett öga på detta fenomen.
Man hade ju en å annan förhoppning när det omtalade fönstret öppnade i januarivärmen, men fy fan vilken tam trading - jag som trodde att fotboll handlade om business och börsen - ack, så fel jag hade! Fast ändå inte kanske...
Det roligaste är väl i alla fall att halvdanskarna trodde att de kunde få lill-Elm - det är väl inte för inte de kallar sig himmelsblå, det är ju där uppe de befinner sig! Bara synd för dem att de inte kan omvandla det till att gälla tabellen också.
Men va fan är det hetaste annars? Majstorovic till Besiktas eller? Nä, men allvarligt talat så är det på ett sätt rätt gutt att folk stannar ett tag där de är, men man vill ju ha lite intressanta omkastningar!
Ja, gott folk nu är det bara två och en halv månad kvar till avspark, men bara typ två till supercupen. Inte cp-intressant direkt men va fan det är ju ändå härligt!
Jag skulle egentligen ha skrivit det här inlägget för en eller två veckor sedan, kommer inte ihåg när det var Sydsvenskan publicerade det preliminära spelschemat för nästa säsong av allsvenskan (som även fanns på Svenska Fans naturligtvis). Därför gör jag det nu istället, och det passar ju bra eftersom det bara är nästan exakt tre månader kvar till vi får dra på oss vinterstrumporna och gå för att ställa oss i isiga snålblåstar bredvid den där mattan som ska vara grön och av gräs - det återstår att se hur det går med det när premiären nu är ännu tidigare. Sedan tidigare är det ju känt att FF även i år spelar mot AIK på Råsunda i första omgången. Om jag kan vill jag åka dit, men vi får se hur landet ligger. Här kan man se FF:s spelschema om man inte har gjort det, eller så kan man ju ta en titt till och drömma om en bättre placering än i år...
2 april: AIK - KFF
7 : KFF - Ljungskile
10: ÖSK - KFF
14: KFF - GAIS
17: Gif Sundsvall - KFF
20: KFF - Hammarby
23: KFF - HIF
26: Elfsborg - KFF
4 maj: KFF - TFF
7: IFK GBG - KFF
10: KFF - DIF
EM-UPPEHÅLL
2 juli: Gefle - KFF
6: KFF - HBK
13: IFK Nkpg - KFF
20: KFF - MFF
27: MFF - KFF
4 augusti: KFF - AIK
10: Ljungskile - KFF
17: KFF - ÖSK
24: GAIS - KFF
31: KFF - Gif Sundsvall
14 september: Hammarby - KFF
25: HIF - KFF
28: KFF - Elfsborg
5 oktober: TFF - KFF
18: KFF - IFK GBG
26: DIF -KFF
29: KFF - Gefle
2 november: KFF - IFK Nkpg
9: HBK - KFF
Leonard Cohen, eller Bosse Diktdoktorn som han kallas på svenska, återkommer jämt och ständigt. I år återutgavs hans tre första med några bonusspår. Och reaktionerna lät inte vänta på sig.
"Det är bra, men jag gillar det inte", sa till exempel en jäktad Tommy Engstrand till Viasat Sports webbredaktion strax innan han skulle kommentera en ointressant match i belgiska cupen, som TV-bolaget kunde lägga till sina en miljard timmar direktsänd sport under 2007.
Kuriöst nog ska detta rekordantal timmar, enligt rykten, ha gjort Claes Runheim (tidigare "Fetisov") så självgod å kanalens vägnar att han beställde 250 Capricciosa för utkörning i tron att han själv, Johan Mjällby och Tomas Nordahl kunde äta upp hela rasket. "Det här är inte i pizza i Italien", ska Nordahl ha flåsat fram innan han skrattade lite nervöst och sneglade på Mjällby som vek ihop sina 83,3 capricciosor och stoppade ned dem i en bag av okänd sort. Runheim (tidigare "Dalai Lama") själv svimmade emellertid när han insåg att hela episoden var att betrakta som en rejäl fadäs, vilken kunde få återverkningar runt hela Vättern. När sedan Glenn Hysén, på direktlänk från Åland, avslöjade att han skulle gå kräftgång från Dakar till viasatstudion, balanserandes 13 ton pyttipanna i en korg på huvudet, brast det för Runheim (tidigare "Söderkåkar") och han glömde säga "vi är strax tillbaka" vid inte mindre än två av de 58 reklamavbrotten under halvtidsvilan. Efter sändningen iakttogs Runheim (tidigare "Mumsfillibabba") av Adolf Fredriks Musikskolas Barnkör när han "...än slank hit, än slank dit, än slank ner på en parkbänk bredvid en fullegubbe", som altarna uttryckte det i ett uppträdande vid skolans julbasar.
Ja, som det kan gå! Som tur är var Bosse Petersson farsa på stan just den här kvällen, vilket förklarar hans frånvaro i såväl studion som bland de 22 bisittarna i kommentatorsbåset. Han ordnade så att Runheim (tidigare "Detfunkarjuattjobbanattetttagliksommenilängdenblirdetjuslitigt") kom hem och fick en kopp must av sin fru (tidigare "Betson"). Slutet gott allting gott! Och, ja förresten, så vitt jag vet så sitter Nordahl fortfarande där i studion och smaskar på sina pizzor!
Utan rangordning:
Wilco - Sky Blue Sky
Jag fastnade inte speciellt mycket för A Ghost is Born, men kanske har jag bara inte lyssnat tillräckligt mycket på den. Men Sky Blue Sky gick direkt upp bland de mest spelade i våras...var det väl? Nå, det är ju omöjligt att inte bli på gott humör av det Neil Youngska vedhuggarsolot i slutet av "Impossible Germany" eller hålla med Jeff Tweedy om att man "Hate it Here" samtidigt som man kan snyfta lite åt "Either Way" som är så där hoppfult moloken som bara en countrylåt kan vara (alt-country säger säkert den flitige NME-läsaren och några till, men vad fan liksom...)
Rolan Vega - Documentary
Gamla synthar som hanteras varsamt och sprakar lite samtidigt som de bygger upp filmiska ljudkulisser bör premieras!
Marcus Schmickler with Hayden Chisholm - Amazing Daze
Det här häpnasläppet består av två rejäla stycken musik som yr omkring. Men härligheten hålls ihop och bildar en varm matta med endast små slitage som bara gör den finare.
Joe Colley - Hive
Jamen, samplar man en bikupa så har man naturligtvis gjort en av årets skivor. Nåväl, kanske inte per automatik, men det är för sjutton intressant och med det där surrandet i bakgrunden skapas en förvånansvärt luftig stämning som är mycket skön.
The Cinematic Orchestra - Ma Fleur
Jag gillar TCM och de gör mig inte besviken på årets trippande men ändå svulstiga skapelse. Lite för postigt för en del kanske men jag menar att det är känsla i den här orkestern.
Jag blir ju tvungen att redan nu utse The Field till årets skiva, trots min följetong av fina skivor här på bloggsatan. From Here We Go Sublime är så fruktansvärt fantastisk att den måste hyllas för sig. Det som gör den här kusen till en vinnare är naturligtvis dess bitterljuva framtoning. Den går hem ledsen som glad och det skulle inte förvåna mig om t.o.m. en hel del borgare har snurrat den på knätopparna under sommarens seglatser. Synd och bra på samma gång alltså. En tveeggad disk som man kan kasta iväg åt alla håll och kanter utan att stöta sig med funktionärerna. Västarna och sportjackorna samlas vid bålet. De är hungriga men struntar i att klaga på flintan ty den tunna vegetarianen bredvid grillen har just lagt på Good Things End och så slutar kvällen precis så. God.
Ibland undrar man ju en del hur saker å ting hänger ihop här i livet egentligen. När landslagstruppen till Costa Rica-resan i januari presenterades idag var en av överraskningarna FF:s Viktor Elm! Naturligtvis sjukt roligt även om det i princip är fråga om en se-och-lära-resa. Men det som känns desto sjukare är ju att detta sker bara nån dag efter min utläggning om landslag, seriesystem och Åshöjden i det förra inlägget. Att det är många oerfarna landslagsspelare med i den här truppen är väl inte så oväntat, men den riktigt kusliga stämningen infinner sig när man ser till att förra gången FF hade med en spelare i A-landslaget var i en viss match mot Mexiko på Malmö stadion 1984! Alltså den verkliga matchen som representerar den fiktiva vilken Edvard i Åshöjden blir uttagen till i TV-serien (se förra inlägget) och som fiktionen har hämtat bilder ifrån! Ooooh, weird beard och lustig skit alltså!