Nåt nytt, nåt gammalt och nåt elektroniskt

I dagarna förvärvade jag några härliga musikskivor vars gemensamma nämnare är att de alla handlar om uppbyggnader av ljudlandskap. Dels med hjälp av diverse elektronisk och digital utrustning, dels genom att ta vara på en del av alla de läten som naturen omringar oss med.



#A: Terry Riley - Poppy Nogood and the Phantom Band All Night Flight

Underbart repetitiv minimalism inspelad i Buffalo 1968 där Riley själv trakterar sopransaxofon, orgel och - naturligtvis - sin Time-Lag Accumulator (ungefär ett loopsystem med två bandare).





#B: Tim Hecker - Radio Amor

Ganska så drönigt sprakande från 2002 nu återutgivet på Alien8 Recordings. Kanske något under Harmony in Ultraviolet men ändock så fint!





#C: Seaworthy - Map in Hand

Australien kan! Fältinspelningar är viktiga beståndsdelar och det är precis så vackert som omslaget skvallrar om.






Annars är det The Dark Side of the Moog* som får mycket speltid i min startelva och bildar ett slags malande outtröttligt anfall med 70-tals-John Cale. En medveten strategi att hålla isär forwards på varsin kant alltså, även om den senare stundtals drar sig in mot mitten. Dock väljer jag att varva med Explosions in the Sky och The Flaming Stars i cupspelet eftersom de båda har visat att de fortfarande är hungriga och har något att ge laget. Anfallet blir då å ena sidan mycket beroende av ett högt huvudspel i boxen, men å andra sidan täcker de båda upp bra i defensiven med sina sammantaget gedigna back-kataloger.


*The Dark Side of the Moog är det projekt som Pete Namlook och Klaus Schulze, ibland m.h.a. Bill Laswell, startade 1994, och om jag har räknat rätt har det resulterat i nio skivor hittills - den senaste 2002. Det rör sig om ett meditativt tillstånd i Ambientland med vissa utflykter till Krautistan, kanske inte helt oväntat med den gode Schulzes bakgrund och det instrument som titeln saluterar.