Nu känns allt bara tomt och lite fult. Men fint runtomkring.

Freddes 30-årsfest var mycket rolig och allt fortlöpte enligt planen, d.v.s. att man blev mycket glad framåt kvällen (det sista jag minns är att Fidde räcker över gitarren och ber mig spela lite Höglund - dock är jag vid det laget på tok för packad och får snart ge upp).

Men efter ungefär en och en halv vecka med många händelser- förutom 30-årskalabaliken i Biskopsgården har jag varit i Prag, gjort om hemma och varit förkyld - har vardagen nu blivit en pina (igen) och jag kan knappt göra nånting. Ytterst illa vald tidpunkt med en magisteruppsats som hugger i hälarna dag efter dag och det faktum att det snart är slut med pluggandet vilket innebär att den bistra verkligheten griper tag i en hux-flux. Nåväl, är det inte det ena så är det det andra som han sa. Man får väl se vad som händer och hur det gör så.