PÅMINNELSE!

Ni glömmer väl inte att det är Lakke Magnusson-veckor på Bloggen som gud glömde hela november? I en serie plågsamt självutlämnande kåserier gör Lakke sitt hjärta tillgängligt för alla och envar, och för detta är vi honom evigt tacksam! Lakkes konstnärsskap släktes på tok för tidigt i februari 2004 men vi glömmer honom inte i första taget och tack vare anteckningar i gamla manus, intervjuer med vänner och kollegor samt genom små kom-ihåg-lappar från diverse loger får vi en inblick i livet som (karaktärs)skådespelare i 1900-talets teater- och filmsverige.
Vem kan hålla ögonen torra när Lakke i en skakande passage beskriver sitt första möte med teatern som nyfiken förstaklassare. Detta visar sig vara upprinnelsen till en långvarig och smärtsam process mot att kunna se konsten och sig själv i vitögat. Dessa bekännelser måste beskrivas som emotionellt sprängstoff som har sin tydligaste motsvarighet i Bergmans Laterna magica när den unge Ingmar för första gången konfronteras med kinematografen.
Bloggen som gud glömde ser fram emot ett par smått magiska veckor där den svenska skådespelarkonsten skärskådas genom en av dess trognaste lakejer - allas vår Lakke.