I de levande ljusens tid fanns det en gång en eldens riddare som sjöng sig rakt in i våra hjärtan

och det var Cue. Men det var nu länge sedan vi fick njuta av hans dels sandblästrade dels honungslena stämma. Cue räddes inte Elden. Cue gjorde Elden till sin vän. Han tämjde den och lärde den att leva ett fullvärdigt liv i samklang med människor och djur - sedermera bjöd Cue Elden frukost på sängen. De hade något visst ihop som ingen eller inget skulle få förstöra och länge trodde vi väl alla att så skulle det förbli i tid och evighet. Cue brann för oss och i musikvideon till sin evergreen öppnade han sitt hjärta på vid gavel och lät Elden flamma upp till en gigantisk vårdkase som sprakade över Nordens kalla, klara himmel.

Men Cue brann, som så många före honom, för snabbt och måhända var vi inte redo för hans innerliga men samtidigt laid back attityd till såväl konsten som själva livet. Nu önskar åtminstone Bloggen som gud glömde Cue en riktigt God Jul.
Vi brinner, Cue! Vi brinner - för du satte våra hjärtan i brand!