Eternal Stopsign of the Hopeless Blogger

Ja, nu sitter vi här igen bland lutfisk, dopp i grytan och familjen Spendrups avslagna och varmt klibbiga julöl. Den enda skillnaden mot andra år är att det inte är då längre utan nu, vilket det i och för sig var då med fast inte nu längre.

Idag har det varit Lillajulafton (ja, ihopskrivning då det bör uttalas på detta sätt som ett ord) och kråset har smorts lite grann. I överensstämmelse med en sådan här uppesittarkväll tog jag just och backade om på Frestelsen samt de vita kroppkakorna. Det smakade gott och gav mig styrka att på allvar sätta igång med uppesittarbloggandet. Jag såg att The Unsexables hade uttryckt en mild förvåning och oro över att jag skulle ha övergett denna fina högtidsexklamation, men så är alltså inte fallet. Så sätt på er trällorna och släng klockorna så åker vi!

Det här bloggandet sker från min gode brors gods och i eftermiddags jagade vi räv och fasan på de omgärdande markerna. Vi hade god lycka och till kvällen kunde en präktig supé åtnjutas i det vinterbonade lusthuset. Esmeralda hade stekt en hel gris som vi tittade på innan vi for och eldade upp den framför fattigstugan, där hjonen grät blod vid denna skymf mot deras svultna, men icke längre frusna, magar. Nåväl, man kan inte få allt om man inte skövlar ett land utanför Europa, som vår gamle onkel Carruthers brukade säga.

Kärleksfulla lögner är det vi ska sprida i denna tid av ödmjukhet och matos.

För tillfället har vi inte kunnat undgå att en granne inte vill vara sämre än dem som gillar att supa till så här dan före dopparedan. Tvärtom verkar den kanaljen ha bjudit upp till ett intag som inte skäms för sig. Skämmmas för sig behöver de kanske inte göra men jag påbjuder en ursäkt för det basstinna stereoförfarandet de ägnar sig åt. Tyvärr är det inte heller någon grannlåt som strömmar igenom våra väggar utan en sörja av oldies but goldies från Svensktoppen och, får jag misstänka, diverse kompilationer med Absolute i titeln.

Julstämningen förhöjdes just ytterligare av att våra gamla vänner Svenson, Svensson hälsar på i rutan. Fotbollsromantikern och brevbäraren Gustav Svensson är å ena sidan naturligtvis så nära Sverige har kommit en egen Al Bundy, men å den andra så för hans stora hjärta honom mot Homer Simpson. Hursomhelst måste det tillstås att programmet är något så sällsynt som en bra svensk sitcom, känsligt tillyxad efter genrens alla regler.

Nu är det dags att ta å rimma lite så återkommer vi snart med sista minuten-tips för dig som inte har hunnit med riktigt allt inför denna gudsfruktiga högtid.

Åhoj-hoj, alla juleknuttar!