Livet som katt

Nu har jag redan varit i mitt sommaride i lite mer än en månad. Det är livet på en pinne. Det är som det ska vara - tror jag. För man kan ju aldrig veta riktigt säkert hur saker och ting är eller borde vara. Det var ganska länge sedan jag kände mig dragen, eller till och med tvingad av samhällets normer, att spendera tid i solen bara för att den finns där så kort tid och sätter det här landets invånares kalla huvuden i brand.
Istället lurar jag som en katt i skuggan, hel- eller halvsovande, i väntan på en svalare tillvaro och utvilad inför kvällarnas och de långa nätternas inbjudande blåa ljus. Det är lätt att inte göra något men ännu lättare att inte göra något åt att inte göra något. Lättast är det ändå att göra något.

Så därför gör jag något utan att göra för mycket och i väntan på något annat så finns det inte mycket annat att göra. Dock vet jag att det är jag själv som bär ansvaret och den som måste sitta i den beekväma fåtöljen när inkvisitionen kommer.

Något som kan gestalta det här resonemanget är gårdagskvällens allsvenska match mellan ÖIS och Kalmar FF på Gamla Ullevi, vilken jag sneakade mig in på med hjälp av ett lånat ombudskort från Svenska Spel. Det passade onekligen min korthusekonomi bättre än Örgrytes dito. FF bjöd på en strålande inledning när ÖIS spelade med öppna kort och pressade högt som tusan, vilket resulterade i en skön 3-0 ledning efter 27 minuter. ÖIS skraltiga försvarsspel måste naturligtvis delvis tillskrivas frilägesutvisningen på Dick Last efter 5 min, men med ett sådant hönshus får man det givetvis svårt att hänga kvar i högsta serien.
Andra halvlek blev som väntat ett ordentligt sömnpiller med ett bevakande FF och ett stressat ÖIS som antagligen inte bara ägnade en tanke på att man fortfarande är utan vinst i år. ÖIS fick förvisso med sig ett tröstmål efter att FF:s försvar härmat ÖIS backlinje men segern var aldrig hotad.

Det ser bra ut för höstsäsongen och på lördag är det dags att FF tar ett härligt kliv mot UEFA-cupen när man möter holländska Twente på bortaplan med ett 1-0 övertag.

Till sist måste jag säga att årets upplaga av Tour de France är en härligt öppen historia inför söndagens avslutande etapp in till Paris. Årets prestation är tveklöst danske Mikael Rasmussens enastående utbrytning över drygt 175 kilometer som ledde till seger i gårdagens alpetapp. Bergsnestorn Rasmussen kammar säkerligen hem den slutliga bergatröjan även i år medan Lance Armstrongs frånvaro i stort sett har lämnat korsdrag i sammandraget.